Jag har de senaste åren arbetat mig igenom många recept på Organic Makers receptblogg men det tog lång tid innan jag hade självförtroende nog att ta mig an att göra kallrörd hantverkstvål. Det lät bara för komplicerat för mig men så fel jag hade. Det är fullständigt beroendeframkallande!
Jag provar egna blandningar och jag följer recept om vartannat. Jag läser om olika oljors och fetters egenskaper och testar och testar. Ulltvålen var den första tvål jag blandade och eftersom jag inte hittade lanolin (ullfett) kom jag att upptäcka cupuacusmör som är en värdig ersättare. Jag tänkte att eftersom jag inte ska använda ulltvålen på mig själv kunde det väl gå an att testa men det blev en så mjuk och fin tvål att jag använde den att tvätta av ansiktet med på kvällen. Så det kan bli.
När jag hittade den vita konen med 1,5 kg garn av bananfiber kunde jag inte motstå
glansen och tyngden i garnet. Jag köpte utan att ha en aning om vad det kunde bli.
Ungefär så som jag vanligtvis köper garn. På ren lust. Men jag köper ju mest ullgarn
och det är ju sånt som på ett eller annat sätt passar in i samlingen här hemma.
När det färgades med indigo på lägret i Baskemölla och en hink med färg följde med
hem slog det mig att det nog skulle passa det här garnet bättre än om det fortsatte vara kritvitt och vilken färg det blev! Jag la bara ner det i härvor i hinken utan att värma på och det funkade verkligen. Det har lite vita partier här och var där jag medvetet knutit om garnet lite lite för tajt och eftersom jag stickar från två nystan samtidigt sprider de ut sig sådär lagom så att tröjan mer ser ut som blekta jeans. Så snyggt!
Det har varit en liten oro efter hand som tröjan har växt fram, den blir väldigt tung och den oron finns väl kvar till viss del men jag har å andra sidan börjat acceptera att det här inte är lätt och fluffig ull utan ett helt annat material. Det fina med att räkna ut sitt eget mönster och sticka raglan uppifrån och ner är ju att det går att modellera med slutresultatet under resans gång. Jag har valt att sticka i pärlresår för att struktur ger garnet lite extra. I varje sida och under ärmen har jag stickat 3 aviga för att få en tydlig sidsöm. Jag vill dra nytta av tyngden i garnet och få lite schwung och vidd så jag har dessutom ökat i varje sida kanske var fjärde cm och som motvikt till vidden på livet har jag minskat var fjärde cm under ärmen på var sida om "ärmsömmen",
Nu ska jag sticka båda ärmarna för att se hur mycket blått garn jag har kvar. Först då bestämmer jag mig om hur slutet på tröjans liv ska bli. Funderingar finns också på att det kanske är insidan som är vackrast på den här tröjan- vi får se om jag vränger den ut och in när jag är klar?